måndag, december 18, 2006

måndag...inte långt kvar nu

Ja.. idag är det mindre än 1 vecka tills det är jul. Helt galet va tiden har gått fort. På söndag är den här, den efterlängtade julafton.. och långt ifrån alla julklappar är inköpta. På onsdag ska jag iaf köpa skinkan, sill och lax. Sånt där man vill ha ni vet =) Har iaf bestämt mig för att jag ska lägga in egen sill.. japp. Ingen abbas här inte ;)

Idag har vi inte gjort så himla mycket faktiskt. Tog ett varv med dammsugaren på förmiddagen och lagade lite mat åt liv som jag har fryst in. Efter lunchen som förövrigt var köttfärssås och pasta så gick vi ut på en promenad. Gud va skönt det var ute. Lagom kallt (sisådär -5) och solen sken. Till och med liv tyckte att det var riktigt mysigt och satt i vagnen och klappade händerna och skrattade. Efter en runda på ca 1 timma så smet vi in till affärn och handlade lite mjölk å bröd å välling till stumpan. Sen var de dag att gå hem och få i sig lite mellis.

Pratade med mormor idag oxå.. Inge kul alls tycker jag. Känns inte som om det händer nått.. hon blir aldrig bättre lixom. Jag hade verkligen hoppats att hon skulle bli bättre till jul, för man vill ju inte fira jul utan henne.. men så blir det ändå om det ser ut. =( Usch.
Julen är himla jobbig egentligen. Så många människor jag saknar lite extra mycket då. Närmast om hjärtat ligger far min och min älskade morfar. Hade kunnat ge nästan vad som helst för att få ha dom i livet. För att få se dom titta på min dotter med glädje i ögonen när hon öppnar sin första julklapp någonsin på den första julaftonen i hennes liv. Vill helt enkelt att dom ska finnas med mig i mitt liv. Känns ensamt ibland, inte omkring mig för nog har jag folk jag älskar och som älskar mig omkring mig, men lite ensamt och tomt i själen. well.. Älskar er iaf. Mest av allt både ni som finns här och er som jag måste vara utan.

Min mamma har bakat smultringar till mig, hon är underbar. Bara så ni vet. Och hon är min.. bara MIN mamma. Inte eran.

Nu ska jag sätta mig i soffan med min galna dotter och titta lite på tv innan hon får för sig att riva hela vårat vardagsrum.
tack å hej.

1 kommentar:

Susanne sa...

Å mamma började gråta när hon läste det fina du skrivit.. Älskar dig gränslöst! Kramar Mamsen